Karl, 39, föddes med alkoholskador
I en artikel i Ystads Allehanda berättar Karl Wittgard om livet med FAS – från en uppväxt präglad av svårigheter som länge saknade en förklaring till ett vuxenliv med arbete, relationer och framtidstro. Tillsammans med sin mamma Katarina Wittgard lyfter han betydelsen av kunskap, rätt stöd och förståelse för personer med alkoholrelaterade fosterskador. Läs artikeln nedan eller se ladda ner en PDF-version av artikeln här >>
Karl Wittgard har kommit hem från jobbet på Postpac i Skurup. Han har bryggt kaffe och köpt vetelängd med blåbär. Balkongdörren står öppen mot den varma sommarkvällen och utsikten över Ystad är fantastisk.
– Här ser man hela stan, säger Karl, som delar lägenheten med sin sambo Sandra.
Tillsammans med mamma Katarina Wittgard dukar han fram fika på soffbordet.
YA träffar Karl och Katarina för att prata om FAS, fetalt alkoholsyndrom. Han lever med både fysiska och neurologiska skador eftersom hans biologiska mamma missbrukade alkohol under graviditeten. Till skadorna hör bland annat en synnedsättning och svårigheter med socialt samspel och logiskt tänkande.
– Vi hade bestämt oss för att adoptera från Polen och fått besked från ett barnhem att det fanns en liten påg, berättar Katarina.
Karl var fyra år när han kom till Sverige 1991. Han var en söt, charmig, glad och pigg pojke. Till hans tidiga minnen hör bus och lek med familjens hundar.
– Jag kastade mig runt halsen på dem och förstod inte att jag skulle ha respekt för hundarna, säger han och fortsätter:
– Det gick snabbt för mig att lära mig svenska.
Den charmige fyraåringen var ett aktivt barn med mycket energi. Han var orädd och förstod inte faror, som trafiken.
När Karl började förskolan stod det klart att han även hade andra problem än att inte kunna sitta stilla.
– Kommunikationen med de andra barnen fungerade inte. Han hade lätt att få kontakt men kunde inte utveckla relationer, förklarar Katarina.
I skolan blev problemen ännu större. Karl hade svårt med inlärning och behövde en elevassistent för att klara av skoldagen.
– Jag hängde inte med i den vanliga grundskolan, men jag var för bra för att få gå i särskola.
Han föredrog praktiska ämnen som slöjd och idrott, medan matematik var plågsamt obegripligt.
Först när Karl var elva år kom förklaringen till svårigheterna. Katarina läste en tidningsartikel om en studie av ryska adoptivbarn som var födda med alkoholskador.
– Allt föll på plats. Hyperaktiviteten, svårigheter med det sociala och logiskt tänkande, men även oförmågan att förstå faror, säger Katarina.
Efter en utredning fick Karl diagnosen FAS, fetalt alkoholsyndrom.
– Alkohol är ett nervgift som påverkar utvecklingen av fostret både fysiskt och neurologiskt, säger Katarina och tillägger att det var en lättnad att få en diagnos.
Karl var inte bara ett ”besvärligt” barn, det fanns en medicinsk orsak till hans beteende.
– Sedan tog det tid att sjunka in att det här var ett livslångt tillstånd, en funktionsnedsättning.
Föräldrarna berättade för sonen om diagnosen och funktionsnedsättningen och han tog det bra.
– Jag har alltid varit frågvis och ville veta mer, förklarar Karl.
Beskedet blev också en anledning för Katarina att starta FAS-föreningen för att sprida information och kunskap om fetalt alkoholsyndrom, något hon upplevde saknades.
FAS är fortfarande en okänd diagnos, trots att det föds omkring 1 000 barn varje år i Sverige med alkoholrelaterade skador.
Symtomen varierar mycket och alkoholskadade barn kan vara allt från normalbegåvade till drabbade av olika fysiska missbildningar och grav intellektuell funktionsnedsättning.
Bara en del har den allvarligaste formen, FAS, som Karl har. FASD, fetala alkoholspektrumstörningar, används som övergripande beteckning för alla former av fosterskador orsakade av alkohol.
– Jag har varit ungdomsledare på läger för FAS-familjer och varit ute och föreläst, både i Sverige och utomlands, berättar Karl.
– FAS-föreningen driver FAS-portalen på nätet. Förutom att sprida kunskap har vi också en viktig roll som opinionsbildare och har en årlig konferens som vänder sig till personal inom vård, skola och omsorg, säger Katarina.
Föreningen arbetar sedan många år för att ett nationellt kunskapscenter för kliniskt arbete och forskning ska bildas. Det behövs bland annat för att skapa en standard för utredning, så att alla med FASD utreds på samma sätt, menar Katarina.
Viktigt för henne är också att lyfta skam- och skuldbeläggandet av kvinnor som dricker under graviditeten.
– Ingen mamma skadar med berått mod sitt barn. Man är inte en dålig förälder för att man druckit alkohol, kanske redan innan man visste att man var gravid.
Trots en tuff start har Karl ett bra liv i dag. Föräldrarnas stöd har betytt mycket, men också att han har funnit en plats i samhället med jobb han trivs med och sambo.
– På förmiddagarna sköter jag lokalvården på en vårdcentral här i Ystad. På eftermiddagarna är jag på Postpac i Skurup, via Samhall. Där packar jag lösnaglar. Det finns miljarder lösnaglar i alla färger och former, berättar Karl med ett skratt.
– Det är bra på Samhall eftersom alla är där av en anledning. Man behöver inte känna sig dum och kan alltid fråga om hjälp.
Han är sambo och förlovad med Sandra Persson.
– Vi träffades på Furuboda folkhögskola när vi båda studerade där, sedan gled vi ifrån varandra. 2018 möttes vi av en slump på Landskronakarnevalen och blev tillsammans igen. Sandra förstår mig och vi har roligt ihop.
Paret tycker om att promenera, gå i affärer och åka på utflykter.
– Jag tog körkort för fem år sedan och älskar att köra bil, säger Karl.
När Katarina ska beskriva sonen i dag räknar hon upp många goda egenskaper:
– Han är trevlig, positiv, omtänksam, omhändertagande och hjälpsam. Karl säger aldrig nej.
– Mamma betyder allt för mig. Utan hennes och pappas engagemang hade jag inte varit den person jag är i dag, förklarar Karl.
<< Tillbaka
